Jag har dödat spindlar sedan jag var trettio.
I hate myself today.
Det var någonting i morse...jag...
Jag kunde inte gå upp.
Ju mer bestämd rösten i ens huvud blir, deso djupare sjunker man ner i madrassen,
och efter ett tag är det totalt omöjligt att ens tänka på att gå upp.
Nej. Det gick inte. Jag låg vaken någon timme, men sedan somnade jag om, vaknade vid elva, låg kvar till två ungefär. Sådana här dagar kan man inte annat än att stanna kvar i sängen. Vill inget annat.
Mamma märkte ingenting, det kändes bra, hon skulle bli knäpp annars. Fast nu blir det lite svårt att förklara varför det känns viktigt för mig att gå imorgon, och inte vara hemma med Mio. Jag vill inte vara hemma med Mio. Jag vill sitta och ha tråkigt i informationsdisken. Jag tycker att Joakim kan vara hemma, för betygen är redan satta, och han tycker inte ens om skolan, vem gör det så här dagarna innan sommarlovet. Eller vilken dag som helst.
Å andra sidan tycker jag att vem som helst kan vara hemma utom jag.
Egentligen borde jag ringa till Julia eller Anton, egentligen borde jag har gjort det för länge sedan.
Jag tänker åka in till stan imorgon, men det kommer inte jag att orka.
Jag borde dock göra det. Skulle kunna ha frågat Anton om jag kunde få sova hos honom imorgon, och Julia hade kunna vara där också, och vi hade kunnat titta på Fanny och Alexander och min nya David Bowie-film, som jag alltid glömmer bort namnet på zoo:t i titeln på. Vi barn från något zoo^^
Snart börjar det bli mörkt nog att gå och lägga sig, jag är jättetrött, fast att jag inte har någon anledning. Sedan jag kravlade mig ur sängen har jag inte gjort annat än att underhålla de minsta i familjen, Emma och Mio, och tittat på film (Annie Hall, ännu ett kryss i Oscar för bästa manus-listan. Superfilm. Bra humor. Se den) och suttit vid datorn och tittat på Scrubs. Inte så ansträngande. Ont i nacken har jag också, upptäckte jag nu.Fan vad jobbigt. Allting är väldigt jobbigt just nu, jag ska nog bara ta medicinen och sova nu, och hoppas att allt är bättre imorgon.
Förresten, ett Raymond och Maria-citat som kändes bra just nu:
"När man är klar med en sak, måste nästa komma
När man varit vaken är det dags att somna"
(Och nu lyssnar jag på Prins Carl Philip med Raymond och Maria, och det är fan helt sjukt att det finns människor som dem som R&M sjunger om. Jag blir så jävla deprimerad när jag lyssnar på det här. Vilket så klart är meningen. Camilla och Maria vet precis var de svaga punkterna sitter. De vet precis vad de gör. Det finns ingenting jag tycker om så mycket som känslan av att folk vet vad de gör)
Det var någonting i morse...jag...
Jag kunde inte gå upp.
Ju mer bestämd rösten i ens huvud blir, deso djupare sjunker man ner i madrassen,
och efter ett tag är det totalt omöjligt att ens tänka på att gå upp.
Nej. Det gick inte. Jag låg vaken någon timme, men sedan somnade jag om, vaknade vid elva, låg kvar till två ungefär. Sådana här dagar kan man inte annat än att stanna kvar i sängen. Vill inget annat.
Mamma märkte ingenting, det kändes bra, hon skulle bli knäpp annars. Fast nu blir det lite svårt att förklara varför det känns viktigt för mig att gå imorgon, och inte vara hemma med Mio. Jag vill inte vara hemma med Mio. Jag vill sitta och ha tråkigt i informationsdisken. Jag tycker att Joakim kan vara hemma, för betygen är redan satta, och han tycker inte ens om skolan, vem gör det så här dagarna innan sommarlovet. Eller vilken dag som helst.
Å andra sidan tycker jag att vem som helst kan vara hemma utom jag.
Egentligen borde jag ringa till Julia eller Anton, egentligen borde jag har gjort det för länge sedan.
Jag tänker åka in till stan imorgon, men det kommer inte jag att orka.
Jag borde dock göra det. Skulle kunna ha frågat Anton om jag kunde få sova hos honom imorgon, och Julia hade kunna vara där också, och vi hade kunnat titta på Fanny och Alexander och min nya David Bowie-film, som jag alltid glömmer bort namnet på zoo:t i titeln på. Vi barn från något zoo^^
Snart börjar det bli mörkt nog att gå och lägga sig, jag är jättetrött, fast att jag inte har någon anledning. Sedan jag kravlade mig ur sängen har jag inte gjort annat än att underhålla de minsta i familjen, Emma och Mio, och tittat på film (Annie Hall, ännu ett kryss i Oscar för bästa manus-listan. Superfilm. Bra humor. Se den) och suttit vid datorn och tittat på Scrubs. Inte så ansträngande. Ont i nacken har jag också, upptäckte jag nu.Fan vad jobbigt. Allting är väldigt jobbigt just nu, jag ska nog bara ta medicinen och sova nu, och hoppas att allt är bättre imorgon.
Förresten, ett Raymond och Maria-citat som kändes bra just nu:
"När man är klar med en sak, måste nästa komma
När man varit vaken är det dags att somna"
(Och nu lyssnar jag på Prins Carl Philip med Raymond och Maria, och det är fan helt sjukt att det finns människor som dem som R&M sjunger om. Jag blir så jävla deprimerad när jag lyssnar på det här. Vilket så klart är meningen. Camilla och Maria vet precis var de svaga punkterna sitter. De vet precis vad de gör. Det finns ingenting jag tycker om så mycket som känslan av att folk vet vad de gör)
Kommentarer
Trackback