I'm talking to the ceiling

Julia finns alltid.
Jag är så himla bortskämd, jag bara ringer när jag mår dåligt, och hon säger "Kom in till stan",
och så sitter vi på café i flera timmar tills hon måste åka för att hinna med halv sju-bussen.
Nej, jag kom inte upp idag heller.
Det är den där tyngdkraften som håller mig tillbaka, det går liksom inte att röra sig, och ju mer jag tänker på det, desto mer paralyserad känner jag mig.
Jag har legat i sängen i flera timmar och haft dåligt samvete för att jag inte gått till biblioteket, men samtidigt vet jag att det bara är att ringa, bara säga till Helen precis som det är, och jag slipper komma. På ett sätt känns det som om jag utnyttjar det för enkelt, men å andra sidan har jag aldrig använt den ursäkten förut.
Jag kanske inte är en så dålig människa ändå.
Förresten har jag inte träffat Julia på över en vecka, det känns jobbigt. Hon är ett beroende.
Om några timmar ska jag träffa henne i Farsta centrum, hon måste skriva sitt repotage till skolan,
jag får väl finna mig i det.
Jag bör städa upp i mitt rum innan jag åker, sätter mig på tåget som blir min sista utväg.
Last resort.


Cut my life into pieces
I've reached my last resort
Suffocation, no breathing
Don't give a fuck if I cut my arm bleeding
Do you even care if I die bleeding?
Would it be wrong, would it be right
If I took my life tonight
Chances are that I might
Mutilation out of sight
And I'm contemplating suicide
(Oj vad det kändes länge sedan jag tyckte om den låten, det måste vara två år sedan nu)