I'm talking to the ceiling

Igår ringde Anton till mig (från Myrornas)
och berättade att Julia inte kan se på film med mig idag (fast egentligen ville han fråga om jag ville ha en bok).
Skit tänkte jag.
Fast du kan ju komma hit iallafall, sa han.
Anton och Julia är de mest problemlösa människor jag känner. Jag älskar det.
Så ringde han till mig i förmiddags igen.
Vi kan laga god middag, gå på promenad i det fina vädret och se på film, sa han.
Det låter bra, sa jag.
Jag åker om någon timme.
Hittills idag har jag ägnat väldigt mycket tid åt att övertyga Emma om att gå på sin bästa kompis kalas fast att mamma inte kunde vara med, för hon var i stallet. Sedan drack jag Varma koppen över dagens DN (som blir ett extra Aftonblad så här i Melodifestivalstider, varför de sviker mig på det sättet vet jag inte), och direkt efter det satt jag i någon timme över min bok, Sara Stridsberg's Drömfakulteten. En fantastiskt bra bok. LÄS DEN. Allihopa.
Jag ska bli som Valerie. Jag ska hjälpa henne bygga det samhälle hon drömmer om. Manshat leder bara till trubbel.
Nu sitter jag här, funderar på om jag ska ladda ner fler Kurage den hariga hunden-avsnitt, eller kanske Ed, Edd 'n' Eddy-avsnitt, eller Svampbob. Längre film än så klarar inte min dator av. Då blir den knäpp. Det gör ingenting. Joakim har en massa film jag vill se, liksom Anton, som laddat ner Little miss Sunshine, Science of sleep, Babel, mfl. Torkel i knipa var dock ingen höjdare.
Imorgon kanske Julia kommer förbi. Antagligen inte. Men jag borde städa upp lite här inne. För säkerhets skull.