I'm talking to the ceiling

Jag hade tänkt skriva ett helt normalt inlägg om vad jag haft för mig idag, så där som jag brukar.
Det gick inte. Jag menar, det tar en hundra dels sekund och sedan är ångesten här för att stanna.
Jag måste skylla på Amanda den här gången, utan att hon förtjänar det, bara det att hon påminde mig om verkligheten. Jag hatar verkligheten.
Jag skulle behöva ha någon att prata med just nu. Men vem skulle det vara? Inte för att det råder brist på folk som bryr sig, jag klagar inte, men de som skulle förstå mig är inte lika många, kanske bara en i ett sådant här läge, och det skulle vara Sarah och henne träffar jag inte förrän på fredag, och tack Gud att det inte är så många dagar kvar.
Ja, jag hatar verkligen verkligheten.
Mamma tycker verkligen inte att jag ska använda min t-shirt som det står Rape me if you like porn på, men det finns så jävla många saker att akta sig för att jag har slutat vara rädd. Det funkar helt enkelt inte. Det får bära tills det brister, och efter det lär jag väl inte gå ut alls något mer.
Jag läste någonstans att det begås 260 våldtäket om dagen i USA. 260 gånger 365 är 94900.
Hur många det är i Sverige framgick inte i undersökningen.
För någon dag sedan blev Mona Sahlin vald till Göran Perssons efterträdare och om tre och ett halvt år kommer hon att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Vi talar 2010.
Det känns som när Julia berättade vad hennes samhällslärare sagt.
Läraren: 1909 fick alla rösträtt
Julia: Nej, det var väl 1921
Läraren: Ja, men alla män
Jag råkade säga lite för mycket till mamma igår, när vi diskuterade det där med tröjan, jag sa att jag struntar i om någon skulle ta texten bokstavligt (det är verkligen så jag känner) och mamma blev förfärad, och efter en ytterligare stunds diskutssion kläckte jag ur mig att jag hatar män. Vilket jag också gör, men sådant kan man inte säga till mamma, för hon förstår inte, hon sa att jag inte skulle dra alla män över en kant, men det finns inget annat sätt att uttrycka sig. Däremot har jag aldrig sagt att alla män skulle kunna begå våldtäkt (om de inte passerar genom våldtakstunneln inne i stan, kom jag och Anton fram till), jag vet ingenting om de störningar våldtäktsmän bär.
Någon kom med förslaget att män åtalade för våldtäkt skulle få genomgå kemisk kastrering.
Varför inte fysisk, tycker jag, utan bedövning.
Julia berättade även om en uppfinning hon hört talas om, en tampong som under våldtäktsförsök skulle fälla ut något nålsliknande, men det gavs ingen patent på den för att det skulle vara 'orättvist' att mannen skulle bli steril hela livet för en grej. Att kvinnan får sitt liv förstört det spelar inte alls lika stor roll.
"Jag säljer min fitta, inte min själ. Min fitta är inte min själ", säger Valerie (skriver Sara Stridsberg att Valerie och Cosmogirl säger) om det att hon är prostituerad, och samtidigt som jag förstår vad hon menar förebrår jag henne för att hon inte ser sambanden.
Minnesfragment.
Det var inte alls länge sedan, två år sedan, tror jag, jag är nästan säker på att jag gick i åttan, vi hade varit i Haninge med klassen, vi stod på perrongen och väntade på pendeltåget som skulle ta oss hem igen, den var bara någon dag innan skolavslutningen, utflykten skulle vara någon slags avskedscermoni, vi skulle ju faktiskt inte riktigt vara samma klass efter sommaren. Julia och Carro hade givit sig av tillsammans med Carros dåvarande pojkvän Jonathan, och jag stod ensam utanför klungan av tonåringar, jag ville inte ha någonting med dem att göra.
Så hörde jag Richard fråga:
Vilka av tjejerna här rakar benen?
Jag vänder mig om, ser alla tjejer räcka upp handen. Jag räckte inte upp handen, inte för att påståendet inte stämde in på mig, utan endast för att jag inte trodde att de ville ha min röst, och jag var dessutom inte villig att ge den till dem.
Jaså, säger Richard och nästan hånler åt mig.
Hon är feminist, säger Matilda då.
Matilda, den av dem som jag ändå tyckte om, som jag ändå trodde var smart, Matilda som dessutom är politikintresserad.
Det som gör mig mest arg är förstås att jag inte sa något till svar. Om hur ordentligt idiotisk hon var som sa något sådant. Idiot. Inte en enda invändning blev det förstås.
Hon hade väl rätt, i och för sig, Matilda, feminist hade jag börjat kalla mig då, med hjälp av Pim, men feminism har ingenting med benrakning att göra. INGENTING.
Julia sa till mig nyligen, att anledningen till att man tycker, som norm, att tjejer ska ha långt hår, är att det är sexuellt attraherande. Det kändes otroligt äckligt. Kanske är det därför jag nu har låtit raka av det på ena sidan.
Ann Lagerhammar sa i en intervju jag hörde på radion för någon månad sedan, när reporten frågade henne om hon såg sig själv som kvinna (de pratade om en bok hon skrivit, Det ögat ser, som handlar om könsroller, därav frågan), att hon såg sig själv som människa, och det är precis så jag vill att det ska vara. Kanske att skicka alla män till månen är en ganska dålig idé, det enda jag vet är att jag inte tänker ha det så här länge till. Man flyttar till Monaco för att slippa skatten, men jag betalar gärna skatt om jag får slippa förtrycket.