Svarta hål och supernovor.
Känns som om jag måste skriva igen.
Måste nog ta det från början för att jag ska bli rikigit nöjd.
Var hos farmor i helgen, och jag visste inte hur jag skulle klara av det, för jag har ju mått så dåligt de andra gångerna jag varit hemifrån den senaste tiden.
Men det gick! Jag vet inte vad skillnaden var den här gången, kanske var det för att jag blev så otroligt bortskämd,
fick en massa saker och pengar, så nu är jag rik och lycklig.
Vi gick på bio på lördagen, såg Pirates of the carribean 3 (när ska folk lära sig uttala carribean?), och ser ingen skillnad i den filmen och de två tidigare delarna. Helt okej alltså, även om jag lovat mig själv efter att ha sett tvåan, att jag aldrig skulle se trean, bara för att tvåan slutade så dåligt. Men, jag sviker alltid mina löften till mig själv.
Pappa sa iaf att det var hans sista Pirate-film, om inte nästa får sex stjärnor och har Jack Nicholson med i rollistan. Jag antar att det är villkoren det hänger på. Det finns alltid ett "om inte..".
Jag ska åka till Sarah i helgen (jag vill åka nu!), och jag bad farmor om lite resebidrag, för jag hade inte råd med tågbiljetterna, mamma hade sagt att hon kunde betala hälften, men jag nöjde mig inte riktigt med det budet. Farmor sa "självklart" och stack till mig en femhundring.
Köpte film på extrapris, hittade både Fanny & Alexander, och Final destination, och farmor köpte ett par underbart snygga byxor från Esprite till mig. Fick femhundra spänn av pappa, och en hundring av Harry, så nu har jag råd med både festivalerna plus att jag får en del pengar över, och nu har jag bestämt mig för att följa med till Arvika, och Julia har bestämt sig för att följa med till Peace and love (hade hon inte kommit med hade jag alltid hittat någon annan att vara med, men det skulle inte bli samma sak, så jag är glad att hon äntligen bestämt sig. Jag älskar Iggy Pop för det). Kommer dock inte ha pengar nog att åka på någon resa i augusti som Anton vill. Får åka på höstlovet istället.
När jag och bror kom hem i söndags, vid åtta på kvällen, satt det något och väntade på oss inne i hallen.
Visserligen hade mamma ringt om det redan på lördagen, men jag hade inte trott henne.
En alldeles levande, gul pälsboll.
Han heter Mio och älskar att tugga på saker, han åt upp en skalbagge idag, och tuggade sönder sopkvasten.
En golden retrivervalp, ska jag kanske förtydliga.
Det är känns verkligen overkligt, vi har inte haft hund på fyra år (fan vad jag har saknat det), och jag har aldrig haft en valp förut, och idag har jag varit hemma från jobbet för att se efter Mio, och han är söt, ja, men han kan vara väldigt påfrestande också. Det är skönt att Joakim är väldigt entusiastisk, så kan man dumpa ver ansvaret på någon annan.
Julia var förbi ett par timmar idag, vi satt i köket vid bordet och kände oss trötta och oinspirerande (Julia försökte förklara lite rymdfysik för mig, men det gick föga framåt), men det var ändå skönt att få träffa henne face to face, för det var så otroligt länge sedan det bara var...vi. Kanske träffas vi något mer i veckan, det beror på hur jag jobbar, för tiderna måste anpassas till de andra i familjen nu när vi blivit med valp och jag längtar till lovet när alla kommer vara hemma. Hur vi gör när alla är bortresta är sådant där man inte riktigt orkar tänka på, ännu.
Imorgon vill jag tillbaka till biblioteket, det är inte många dagar jag klarar av att bara driva omkring hemma. På torsdag måste jag vara hemma dock, och tre dagar på rad är absolut för mycket.
Förresten måste jag städa upp inne på mitt rum, det ser ut som...värre än det brukar. (Julia vågade inte komma in idag, och där måste gränsen ändå vara nådd, kan man tycka.)
Nu ska jag gå och göra något vettigt av mitt liv. Lämna tillbaka mammas kontokort till exempel.