I'm talking to the ceiling

Livet känns lite bättre nu när jag vet att Julia finns,
och om tre timmar ska vi ta tåget in till stan, men inte stanna så länge,
jag måste köpa något för mina handleder, jag håller på att dö,
det är så synd om mig.
Men de har inte gått sönder än. Det kanske kommer imorgon.
Ikväll ska jag hem och ta tag i mitt liv, det är en jobbig tanke, och nödvändig.
Jag ska se om jag har fått något mail av Peter, han kan få vara min räddare idag istället för Anders,
som så totalt misslyckades med sitt uppdrag.