Kärleken. Barndomen. Sorgen.
Jag tycker om att läsa dikter.
Tankarna låter annorlunda.
Egentligen borde jag låsa in mig i städskrubben och läsa Daniel Boyacioglu.
Bara för att det är tre timmar kvar tills jag får sluta.
Det är någonting inuti mig som vill ut.
Egentligen känns det ganska positivt,
ändå vill jag bara gråta.
Det bor en tyngd i bröstet,
men jag vet att det inte är panikångest,
för det är jag botat från.
Tur att jag inte hann få en pacemaker.
Sådana tankar tänker jag. Jag sitter på en blå kontorsstol
som är bra för ryggen.
Och jag stirrar rakt ut,
tills jag möter någons blick,
då börjar jag stirra någon annanstans.
Kanske åt höger.
Jag orkar inte vara kvar här. Jag har en låt på hjärnan som jag vill lyssna på, men den ligger kvar hemma och skräpar. Anton har skrivit en ny låt på gitarren och egentligen vill jag bara ha mörker.
Frost är innerligt vackert.
Tankarna låter annorlunda.
Egentligen borde jag låsa in mig i städskrubben och läsa Daniel Boyacioglu.
Bara för att det är tre timmar kvar tills jag får sluta.
Det är någonting inuti mig som vill ut.
Egentligen känns det ganska positivt,
ändå vill jag bara gråta.
Det bor en tyngd i bröstet,
men jag vet att det inte är panikångest,
för det är jag botat från.
Tur att jag inte hann få en pacemaker.
Sådana tankar tänker jag. Jag sitter på en blå kontorsstol
som är bra för ryggen.
Och jag stirrar rakt ut,
tills jag möter någons blick,
då börjar jag stirra någon annanstans.
Kanske åt höger.
Jag orkar inte vara kvar här. Jag har en låt på hjärnan som jag vill lyssna på, men den ligger kvar hemma och skräpar. Anton har skrivit en ny låt på gitarren och egentligen vill jag bara ha mörker.
Frost är innerligt vackert.
Kommentarer
Postat av: Pim
Jag håller med om exakt allt som står där.
Jag måste skriva ett brev, för just nu mår jag jättedåligt. Det känns precis sådär som du beskriver.
Konstigt nog vill jag bara vara ifred nuförtiden, det brukar inte vara så när det känns såhär.
De gräver i marken, och frosten i parken blir ett försvar.
Trackback