I'm talking to the ceiling

Man kan inte påstå att jag har ansträngt mig hittills idag.
Först satt jag på ung. och läste Träsket, ganska söt serie faktiskt,
men det var bara för att vi inte har några Snobben-serieböcker och jag redan läst ut Zits
Sedan satte jag mig i Öppet magasin och läste Pär Lagerkvists Den befriade människan.
Pär är något av det bästa jag vet.
Sedan har jag suttit i det stängda Magasinet, det bästa som finns, där det luktar gamla böcker, och det finns gamla skrivmaskiner som låter underbart när man trycker ner tangenter. Där hittade jag en Ture Sventon-bok, som jag läste halva, och sedan ringde Julia och jag pratade en stund med henne.
Mellan alla de här sakerna har jag hunnit hjälpa ett par låntagare och ställa upp några böcker, men mest har jag lyssnat på den förbannade ungens jävla skrik. Varför finns det en barnavdelning? Varför finns det barn? Varför finns det inte föräldrar som kan säga Håll käften för i helvete?
Om en timme åker jag, och det känns så jobbigt. Jag hatar att åka tåg. (Men jag tycker om tanken på att färdas i tiden, det ska jag skriva om någon dag.)
Danmark blir nog helt okej. Jag missar Halloweenpartyt, men jag och Julia har bestämt att vi kan spara hallonsodan till min födelsedag, som äger rum och exakt en månad imorgon.
Födelsedagar är bra.
Alltså, saker som är det bästa jag vet:
Pär Lagerkvist
Magasinet
Födelsedagar
Saker jag inte tycker om lika mycket:
Tåg resor
Barn
Jobbiga beslut
Skuldkänslor