Jag känner mig konstig, mest för att jag är det

Ibland är jag så trött på den här relationen.
Så får man inte säga.
Så får jag inte säga.
Det är förbjudet.
Men i de jobbigaste stunderna så undrar jag varför vi fortfarande håller fast vid det.
Som något uttjatat äktenskap.
Som när vi satt i trapporna i Söderhallarna.
Men det blir bättre och jag vet ju det jag vet ju hela tiden att det går över men jag kan inte känna det.

Vi träffade Peter på tåget. Jag tycker grymt mycket om Peter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback