Jag säger livet är de nätter då jag inte kan sova.

Nu är jag arg igen.
Fast jag kan egentligen inte vara arg, för det är svårt att vara arg på människor man tycker om väldigt väldigt mycket.
Men ibland finns fan gränser.
Det funkar ju inte riktigt att låta folk göra vad som helst bara för att man tycker om dem.
De som inte känner mig vet att jag aldrig säger någonting.
Det som känner mig vet att jag kan ha någonting att säga.
It's the only way I have learned to express myself, through other peoples descriptions of life
sjunger Justin Pierre i Motion city soundtrack som snart släpper ny skiva.
Ja, det är inte ordförrådet det är fel på.
I alla fall, jag blir arg när människor som känner mig går tillbaka till rollen de hade innan de lärde känna mig.
Jag brukar hylla egoismen.
Jag vet vad jag gör när jag säger att alla borde vara egoister.
För vem ska man tänka på om inte sig själv?
Fast man kan ju inte vara egoist när det passar och osjälvisk emellanåt. Man får fan välja sida.
Typ som en tjej jag träffade som heter Caroline, som jag inte träffat på tre år och aldrig mer kommer träffa igen,
som ömsom tyckte om att prata med mig, och ömsom önskade att jag skulle dö. Bokstavligt.
Men hon var aldrig min vän.
Folk som är mina vänner får inte önska att jag vore död, innan det måste de avsäga sig posten som en av dem i mitt sociala nät.
För vem bryr sig om vad folk man inte bryr sig om tycker?
Vad krävs det mer än mitt ord för att de ska tro mig?
Vad?
Fan. Jag är jättearg.
Det är svårt att vara arg när man lyssnar på Romeo återvänder ensam.
Det är svårt att känna något överhuvudtaget mer än tomhet när man lyssnar på Romeo återvänder ensam.
"Jag lämnar inga fotspår ens i sand."
Så känner jag mig nu. Fast vem har aldrig känt som Jocke Berg?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mitt enda råd är att säga det till dom, tala om för dem att fan, det var länge sen, eller gå djupare och fråga varför? varför och varför? så måste dom förklara sig.
Varför saknar du dom som du "avsagt från ditt sociala nät", det är du som kommer ihåg dom, och det är du som tar skada av att minnas dem, de har redan glömt dig, tyvärr.
Försök hitta nya istället, men om du är villig att göra det så måste du kämpa, dom kommer ta platsen ifrån dom andra, men oddsen är 1 på 500, så det tar tid att hitta dom.
Och vad mer kan man säga, ibland (oftast) krävs det vilja från din sista, men ibland (vid speciella tillfällen) krävs det kontaktmöjligheter.
Alla egoister håller ihop så,
ta hand om dig till nästa gång.

2007-09-02 @ 21:32:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback