She whisper something in my ear, the message is unclear

Jag hatar mig själv,
det är sant.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om människor jag inte borde tycka om.
Därför satt jag inne i badrummet och grät medan de andra satt och tittade på en actionfilm med Jet Li,
men nu sitter jag här och har slutat gråta och lyssnar på Last night, för Justin kan fortfarande känna som jag,
eller om det är tvärtom, jag är osäker.
Jag har varit på bio och tittat på The Darjeeling limited igen,
men inte ens det hjälper när man känner så här.
Jag är ett jävla hopplöst fall.

"I search the whole damn apartment,
from ceiling to carpet,
no sign of the things she use to own.
[...]
I climb the walls for oxygen"

Egentligen har jag lust att lyssna på Here's your letter och krypa upp i ett hörn och tro att vinden ska ta tag i mig, ta mig långt härifrån, kanske till andra sidan fårhagen, där det faktiskt kan vara ganska rofyllt, om det inte finns en jävla massa jobbiga gubbjävlar som ryter Håll koll på hunden och jag vill bara ryta tillbaka Håll koll på dina jävla barn, måste de ha ansiktet mellan min hunds tänder precis när han tänkte bita ihop? Hur jävla klyftigt är det?
Jag köpte Drömfakulteten för pappas pengar bara för att jag älskar Valerie,
och jag ska gå med i SCUM så fort jag får mod till det,
och jag hoppas att jag kan hitta någon som vill leva för adrenalin med mig.

Nu ska jag träffa Dimma. Hon kan inte försvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback