I'm talking to the ceiling

Den här dagen skulle bli min återkomst till rutinerna, strukturen och organisationen.
Den första skoldagen efter lovet.
Det blev inte riktigt som jag tänkte, och det beror på flera saker.

1. Jag var inte förberedd på att det skulle vara en seriös skoldag.
Efter sommarlovet ägnar vi flera dagar, nästan veckor, åt att komma in i banan igen, samarbetsövningar och friluftsdagar och annat som inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet, och sådana saker är väldigt typiskt min skola, så det kändes långt bort att jag skulle tvingas ta till matteboken idag. Men så blev det.

2. Jag har ingen att krama
Efter tre veckor utan varandra blir folk glada att träffas igen, det är kramar och leenden och vinkningar och andra yttringar på att det är kära återseenden. Och visst finns det människor här som jag har saknat, åtminstone nästan, åtminstone tycker jag om att träffa dem igen. Men jag vill inte kramas, le eller vinka. De andras sociala färdigheter blir destruktivitet för mig.