Konfliktlösning
I skolan där jag går läser vi genusvetenskap fram till nästa lov. Det är ett ämne som intresserar, engagerar och inspirerar mig, och kanske det enda som gör det. Resten av min klass är inte lika fascinerade; killarna sitter längst bak i klassrummet och suckar och häver ur sig kommentarer som Jag tror att tjejer har sämre lokalsinne än killar för när vi hade orientering i skolan (för femton år sedan) så kom tjejerna typ aldrig fram.
Bredvid sitter tjejerna och fnittrar.
I min klass är folk mellan arton och tjugoåtta år, jag är yngst men har aldrig känt mig så gammal.
På kafferasten försöker jag säga till min klasskamrat att han är korkad utan att vara övertydlig, men han verkar inte förstå vad jag säger. Nästa lektion pratar vi sexualdrift och tar djuren som exempel och jag nämner att schimpanser visst använder sex som konfliktlösning, och en av tjejerna säger Som typ i krig, när man använder våldtäkt som vapen, det är en typ av konfliktlösning.
Det är ändå intressant att hon nämner detta, eftersom det är precis vad föreläsningen på eftermiddagen ska handla om - katastrofen i Kongo där kvinnor systematiskt våldtas för att sätta samhället ur spel (1500 våldtäkter per vecka plus ett stort mörkertal). En kongolesisk gynekolog, engagerad i att hjälpa kvinnorna i Kongo är på Sverigebesök. Hans namn är Denis Mukwege, han står i stålkastarljus med en kvinna på varje sida, kvinnan till höger ställer frågor på svenska, som kvinnan till vänster snabbt översätter till franska, och översätter sedan Mukweges svar tillbaka från franska till svenska. Det blir en omständig föreläsning, men jag är glad att vår lärare tagit med oss dit, så slipper jag kanske höra fler ogenomtänkta kommentarer på ämnet.
Kvinnan till höger om dr. Denis Mukwege ställer den relevanta frågan om varför männen till kvinnorna som blivit våldtagna förskjuter sina fruar efter att de utsatts för övergreppet, och om han ser någon positiv förändring i detta. Dr. Mukwege ger då det inte fullt så relevanta svaret att man måste komma ihåg att männen också är offer.
Jag tror honom. Jag tror att männen upplever trauma när de under vapenhot tvingas se på när deras fruar blir våldtagna och misshandlade. Jag tror att männen behöver vård. Jag tror däremot inte på, att en kvinna som först blivit våldtagen, sedan fått könsorgan och livmoder sönderskjutna, möjligtvis blivit gravida med barn som de inte är tillåtna att ta bort och som ständigt kommer påminna dem om vad som skett och därpå blir förvisade från sina hem och sina familjer, bryr sig ett dugg om att männen faktiskt också är offer.
Jag tror inte på att det finns en ursäkt.
Men doktor Denis Mukwege får i alla fall en guldstjärna, eftersom han åtminstone bryr sig.
Längst bak i klassrummet sitter killarna och har slut på argument, brister sedan ut i ett Men då kan lika gärna alla män ta livet av sig så blir det en bättre värld, i något försök till ironi, men jag tänker, att varför inte.
Bredvid sitter tjejerna och fnittrar.
I min klass är folk mellan arton och tjugoåtta år, jag är yngst men har aldrig känt mig så gammal.
På kafferasten försöker jag säga till min klasskamrat att han är korkad utan att vara övertydlig, men han verkar inte förstå vad jag säger. Nästa lektion pratar vi sexualdrift och tar djuren som exempel och jag nämner att schimpanser visst använder sex som konfliktlösning, och en av tjejerna säger Som typ i krig, när man använder våldtäkt som vapen, det är en typ av konfliktlösning.
Det är ändå intressant att hon nämner detta, eftersom det är precis vad föreläsningen på eftermiddagen ska handla om - katastrofen i Kongo där kvinnor systematiskt våldtas för att sätta samhället ur spel (1500 våldtäkter per vecka plus ett stort mörkertal). En kongolesisk gynekolog, engagerad i att hjälpa kvinnorna i Kongo är på Sverigebesök. Hans namn är Denis Mukwege, han står i stålkastarljus med en kvinna på varje sida, kvinnan till höger ställer frågor på svenska, som kvinnan till vänster snabbt översätter till franska, och översätter sedan Mukweges svar tillbaka från franska till svenska. Det blir en omständig föreläsning, men jag är glad att vår lärare tagit med oss dit, så slipper jag kanske höra fler ogenomtänkta kommentarer på ämnet.
Kvinnan till höger om dr. Denis Mukwege ställer den relevanta frågan om varför männen till kvinnorna som blivit våldtagna förskjuter sina fruar efter att de utsatts för övergreppet, och om han ser någon positiv förändring i detta. Dr. Mukwege ger då det inte fullt så relevanta svaret att man måste komma ihåg att männen också är offer.
Jag tror honom. Jag tror att männen upplever trauma när de under vapenhot tvingas se på när deras fruar blir våldtagna och misshandlade. Jag tror att männen behöver vård. Jag tror däremot inte på, att en kvinna som först blivit våldtagen, sedan fått könsorgan och livmoder sönderskjutna, möjligtvis blivit gravida med barn som de inte är tillåtna att ta bort och som ständigt kommer påminna dem om vad som skett och därpå blir förvisade från sina hem och sina familjer, bryr sig ett dugg om att männen faktiskt också är offer.
Jag tror inte på att det finns en ursäkt.
Men doktor Denis Mukwege får i alla fall en guldstjärna, eftersom han åtminstone bryr sig.
Längst bak i klassrummet sitter killarna och har slut på argument, brister sedan ut i ett Men då kan lika gärna alla män ta livet av sig så blir det en bättre värld, i något försök till ironi, men jag tänker, att varför inte.
Kommentarer
Trackback