One of these days

I call baby up:
Leave me alone.
I'm in pain but I won't let you Band-Aid my wound
I am mad at a stage where I can't even handle my own


Min mamma frågar om jag kan ta hand om Syster och jag säger att Om du visste vilken dag jag haft skulle du aldrig be mig göra det, och av någon anledning så förstår min mamma mig, det har inte hänt ofta på senare tid, och jag är tacksam över att hon inte frågar efter detaljer.
För fy fan vilken dag jag har haft.
Det värsta med den här dagen är nog ändå att problemen inte löser sig för att dagen tar slut. Imorgon kan jag inte tänka Vad skönt att det inte är onsdag längre, så där som jag kan göra med måndagar, det hjälper liksom inte att det är torsdag, egentligen hjälper nog ingenting, inte ens sådana där människor som är så snälla att man tror de kommer från en annan planet eller så, eftersom man inte tror att det finns de som har så mycket empati att bjuda på.
Och ja! Jag vill att folk tycker synd om mig. Jag vill att de ska lägga sin hand på min och säga att Nej, du är inte ett dugg patetisk, du är härlig. Jag vill att de ska säga Jag oroar mig för dig, jag vill att du hittar något som är roligt. Jag vill att de ska säga så även om de inte behöver.
Men ingen får någonsin säga något till mig de inte menar.

Kommentarer
Postat av: Andrea

"Det värsta med den här dagen är nog ändå att problemen inte löser sig för att dagen tar slut." so true! jag kan säga, helt ärligt, att ibland när jag läser din blogg, då oroar jag mig för dig, men jag vet inte hur mkt jag ska oroa mig eftersom jag vet för lite vad det är som gör att allt är som det är. hur är det? <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback