Dagens sanning
Det är lätt att tro att man ska bryta ihop när tiden går långsamt och man lider brist av det mesta och den enda polack som kommer förbi inte frågar om jag vill gifta mig med honom.
Det är inte sant. Livet kommer inte att ta slut idag. Inte på grund av att jag är trött och hungrig och uttråkad. Det blir visserligen inte lättare för att man blir utskälld av två tanter, men det väger också lätt i det stora hela. Hur jobbigt det än känns kommer jobbdagen att vara slut om tre timmar, jag kommer att släcka, låsa och åka hem. Allt det som känns oöverkomligt nu kommer ha nått sitt slut. Jag kommer slå upp ett glas mjölk och sjunka ner i soffan med resten av familjen och glömma allting som har hänt tidigare under dagen, åtminstone för tillfället, åtminstone tills jag själv vill komma ihåg det igen.
Jag kan tänka positivt. Jag tycker inte om att göra det, men jag kan. Ibland är jag till och med så illa tvungen. Som idag. Den här dagen är olidlig. Det har många orsaker, men eftersom jag känner mig så extremt Markus Krunegård idag ser jag förbi det och tänker istället Inte nu kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott i ren pop-anda.
Alltså, jag fokuserar på de bra sakerna. Jag fokuserar på att jag har ett skriva-lapp-yrke. Det är underbart. Man skriver lappar till sig själv och till kollegorna och till besökarna. Man tejpar upp dem på hyllan och lämnar små meddelanden på skrivbordet. Anslagstavlan är redan full. Att skriva kom-ihåg-noteringar känns så himla fint, som något man har bevarat, som jag inte använder mobilen eller facebook till utan som bara fått vara. Jag kanske låter gammal. Men så har jag ju ett tant-yrke också.
Jag koncentrerar mig på de gånger där jag vet bäst. Jag älskar att veta bäst. I serviceyrken gör man det ofta, men inte alltid. Det finns gånger då besökarna får tala om för mig hur saker ska vara. Det är nesligt. Det finns gånger de tror att de måste tala om för mig hur allt ska vara utan att det stämmer, det kan vara otroligt enerverande. Fast värst är ner de säger saker som är helt uppenbara, som i förrgår till exempel när jag försov mig och öppnade för sent och en kvinna var tvungen att tala om det för mig. Som om jag inte var mycket medveten om det, som om jag inte redan våndades. Kanske väntade hon sig någon slags förklaring. Det är alltså saker jag inte tänker på. Jag tänker inte heller på att jag ska tillbaka hit imorgon.
Det är absolut inte så att jag inte trivs. Även om jag inte är säker på att jag trivs heller. Det här är verkligen ingenting jag skulle kunna tänka mig att göra resten av livet. Fast det är det nog ingen som begär heller.