Framtidsutsikter.

Det verkar som att jag är den enda i hela landet som inte längtar efter varmare årstider. Jag hör hur det klagas och klagas över vintern, över snön, över kylan.
Jag skulle gärna ha stannat i februari, om inte för alltid så åtminstone ett längre tag. Den annalkande värmen ger mig panik. Å andra sidan vet jag mycket väl att det krävs en sommar för att det sedan ska bli höst och jag längtar så intensivt till oktober och november att jag med glädje kommer genomlida sommarmånaderna för att nå hösten. Men om jag fick välja! Bestämma helt själv, då skulle det inte bli sommar i år.
Jag får inte bestämma helt själv, så det gäller bara att göra det bästa av situationen. Jag har en mycket klar bild av hur jag ska hantera våren. Den innefattar en annorak och en rakapparat. Ett jobb och något att se fram emot. Det kan bli bra. Min plan för sommaren är inte lika tydlig, jag hoppas bara på att få ett jobb som jag kan gräva ner mig i. Sitta inomhus med en fläkt. Annars står jag inte ut med solen och värmen. Jag hatar förvisso inte allting med sommaren, men jag vet att det inte tjänar något till att fokusera på det positiva, dels för att jag trivs så bra med att vara negativ och dels för att det ändå aldrig blir som man tänkt sig.
Det enda jag minns att jag gjorde förra sommaren var att längta bort.
En av mina största förmågor är att gå saker i förväg. Än så länge är det bara mars.
Än så länge ligger snön halvmeterdjup.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback