Barnsligt
När jag läste att en kvinna som jobbade som recensent på Aftonbladet blev avskedad efter att ha givit högsta betyg, fem plus, till barnmusikbandet Mora träsks skiva, blev jag ganska upprörd.
Dels för att, okej, skivan var säkert inte så bra, men det var ett roligt tilltag. Det låter som en kvinna med humor. Men också för att det just var Aftonbladet, om skriver om så mycket skit, så mycket man inte bryr sig om, så mycket som rent ut sagt är pinsamt att de ägnat en tanke, det känns inte som att recensionen av Mora träsk-albumet skulle kunna förstöra deras rykte mer än något annat.
(Jag vill passa på att bemärka att detta är något jag fått återberättat mycket kort i en text i DN, jag vet inte vem som är inblandad, jag har inte läst recensionen och jag vet inte ens när det hände.)
Det är det första jag tänker på när jag läser Mårten Blomkvists recension (DN) av den nya filmen Toy story 3. Den får högsta betyg. Jag har inte sett Toy story 3, jag kommer antagligen att göra det förr eller senare, jag kommer antagligen bli undehållen, kanske minnas den ett tag, jag kommer antagligen tycka att den är bra. Jag menar, jag gillar verkligen första Toy story-filmen, och många andra Pixarproduktioner.
Men det är vad det är.
Jag har så otroligt svårt att se framför mig hur jag kommer ut ur biosalongen efter att ha sett Toy story 3 och känner i hela kroppen att det här, det var verkligen ett mästerverk. Det kanske mest irriterande med själva recensionen är att Mårten inte lyckas få mig att förstå varför han gillar den så mycket. Texten är ändå ganska lång. Å andra sidan lyckas han med något annat, han får mig att väldigt gärna vilja se filmen. Det kanske var uppdraget.
(läs recensionen här)
Dels för att, okej, skivan var säkert inte så bra, men det var ett roligt tilltag. Det låter som en kvinna med humor. Men också för att det just var Aftonbladet, om skriver om så mycket skit, så mycket man inte bryr sig om, så mycket som rent ut sagt är pinsamt att de ägnat en tanke, det känns inte som att recensionen av Mora träsk-albumet skulle kunna förstöra deras rykte mer än något annat.
(Jag vill passa på att bemärka att detta är något jag fått återberättat mycket kort i en text i DN, jag vet inte vem som är inblandad, jag har inte läst recensionen och jag vet inte ens när det hände.)
Det är det första jag tänker på när jag läser Mårten Blomkvists recension (DN) av den nya filmen Toy story 3. Den får högsta betyg. Jag har inte sett Toy story 3, jag kommer antagligen att göra det förr eller senare, jag kommer antagligen bli undehållen, kanske minnas den ett tag, jag kommer antagligen tycka att den är bra. Jag menar, jag gillar verkligen första Toy story-filmen, och många andra Pixarproduktioner.
Men det är vad det är.
Jag har så otroligt svårt att se framför mig hur jag kommer ut ur biosalongen efter att ha sett Toy story 3 och känner i hela kroppen att det här, det var verkligen ett mästerverk. Det kanske mest irriterande med själva recensionen är att Mårten inte lyckas få mig att förstå varför han gillar den så mycket. Texten är ändå ganska lång. Å andra sidan lyckas han med något annat, han får mig att väldigt gärna vilja se filmen. Det kanske var uppdraget.
(läs recensionen här)
Kommentarer
Trackback